Lystring! De galna

Av de två senaste skivorna hade jag fått känslan av att Pierce tappat bort sig någonstans i den amerikanska södern och sedan inte hittade tillbaka. Visst, Let It Come Down från 2001 hade några klassiska låtar ("Anything More", "I Didn't Mean To Hurt You" och framförallt mäktiga "Lord Can You Hear Me"), men den var så ostigt producerad att jag fick lust att stänga av skivspelaren ibland. Uptempo-numren kändes tomma och platta, och balladerna blev lätt överblåsta. Och 2003 års Amazing Grace ska vi inte ens tala om. 

Nu skulle kanske Spiritualized hitta tillbaka till den "spacegospelrock" som präglade de tre första skivorna.

Några månader senare. Jag är fylld av förväntan över Songs in A&E, det nya Spiritualized-albumet som just släppts. Kanske ännu ett storslaget, vemodigt mästerverk? Men när jag nu lyssnar på resultatet är det som om ingenting har hänt. Allt är oförändrat.

Jason Pierce har aldrig riktigt varit en storslagen låtskrivare i klass med förebilderna Iggy Pop och Lou Reed. Möjligen på 1997 års Ladies and Gentlemen, We're Floating in Space och det följande livealbumet. Medan Pop och Reed ständigt förnyat sitt låtskrivande och levererat klassiska låtar tillsynes utan slut, så står Pierce fortfarande på samma himmelska äng ute vid havet som han gjorde 1990 när bandet startade. Bara små detaljer har ändrats. Melodierna är nästan de samma; harmoniken och instrumentationen likaså. Detta märks extra tydligt på Songs in A&E, där mycket är enkelt gjort, nästan helt avskalat. Redan på Amazing Grace skvallrades det om en saknad av kreativitet (låtarna byggde på variationer av riffet från "Electricity, en låt på Ladies and Gentlemen), men det är som sagt här som Pierce svaghet som låtskrivare blottas.

Efter att det första av "Harmony"-spåren (de finns utspridda över hela skivan) inlett skivan drar den ljuva "Sweet Talk" igång. Det är en alldeles underbar melodi, men jag tycker mig ha hört just denna melodi säkert hundra gånger på tidigare plattor. När Pierce sjöng om sina problem med droger och alkohol tidigare i karriären (till exempel i makalösa "Medication" från Pure Phase) så var jag uppriktigt intresserad av vad han hade att säga. Men när låten "Death Take Your Fiddle" inleds med textraden "I think I'll drink myself into a coma" så tänker jag "Jaha" och skakar sedan på huvudet. 

Detta är nog den ojämnaste Spiritualized-skivan hittils; "Baby I'm Just A Fool" lyckas med konststycket att innehålla både musikalisk och textmässig smörja, och "Yeah Yeah", med sitt tråkiga riff, skulle passa bättre in på Amazing Grace. 

Så finns också låtar som "Soul on Fire" och "You Lie You Cheat". Den sistnämnda är det svängigaste (och därmed bästa) Spiritualized gjort sedan "Come Together" 1997. I versen finns ett oerhört driv (det s.k. "Spiritualized-drivet") och refrängen har prytts med en av Pierce allra finaste melodier. Här visar han att hans sånger fortfarande kan gå direkt in i hjärtat, trots att bara tre ackord används. 

Samma sak gäller semi-vaggvisan "Don't Hold me Close"; jag gillade Jason Pierce röst som mest när den var sådär ren och klar i mitten av nittiotalet, men idag är rösten så vackert ömklig att mina ögon tåras. Det spelar ingen roll att låten lånar melodin från Ladies and Gentlemen's titelspår. Man vill bara krama om den arma mannen och tacka honom för alla de vardagsögonblick han förgyllt.

Det är ett gäng bra låtar som snickrats ihop till Songs in A&E, och produktionen är utmärkt. Kanske bättre än någonsin tidigare på en Spiritualized-skiva. Man har gjort ett ordentligt jobb med att fylla ut ljudbilden till 100% och använt flera olika 'sound'; allt låter helt annorlunda på en snabb och rockig låt som "You Lie You Cheat" än vad det gör på de fina balladerna.

Men detta är inget jag kommer att lyssna på särskilt mycket på i framtiden, förutom när jag är på Spiritualized-humör. Och även då blir det antagligen bara "You Lie You Cheat" eller "Soul on Fire". Jag väljer hellre den mer varierade Ladies and Gentlemen We're Floating in Space eller den poppiga debuten Lazer Guided Melodies.

"Oh, Lord

 Help me out

 I'd take my life, but I'm in doubt

 Just where my soul will lie

 Deep in the earth or up high in the sky

 Lord, can you hear me when I call?"

- Lord Can You Hear Me, Spiritualized

                                                                            Lazer Guided Melodies (1992)

Det poppiga Spiritualized. Här reflekteras mycket av samtiden (Mercury Rev, shoegaze), och det märks att Jason ännu inte glömt Spacemen 3-tiden.

                                                                               Fucked Up Inside (1993)

Sämre av de två livealbumen. På dessa liveinspelningar märks att bandet ännu var långt från fullfjädrat.

                                                                                   Pure Phase (1995)

En mognare platta. Skulle kunna ses som en "mellanalbum" inklämd mellan två klassiker, men i min bok står Pure Phase upp riktigt väl mot Lazer och Ladies. Innehåller "Medication", kanske den bästa Spiritualized-låten.

                                                   Ladies and Gentlemen, We're Floating in Space (1997)

Fulländad. Här kom allt till sin spets. Distade munspel. Garagerock. Hjärteskärande ballader. 15-minutersjam. Psykedelia. Soul. Ladies har allt.

                                                    Royal Albert Hall, October 10 1997 (1998; Livealbum)

Min personliga favorit. Pierce och kompani tillsammans med ett gigantiskt liveband. De river av en kraftfull version av "Come Together". "Broken Heart" är bräckligare än någonsin. De proppar in så mycket psykedelia i gospeln "Oh Happy Day" att den nästan spricker. Och där, precis vid bristningsgränsen, i landet mellan fina gospelsånger och psykedeliskt jammande, är Spiritualized som allra bäst.

                                                                         Let It Come Down (2001)

Jason Pierce goes Phil Spector. Ett hundratal musiker proppas in i en Londonsk studio. Pierce skriver sina finaste ballader. Plockar fram en gammal Spacemen 3-låt. Synd bara att han glömde att producera ordentligt.

                                                                        Amazing Grace (2003)

Inte mycket att ha, säger många. Säger jag. Inledande "This Little Life Of Mine" är ännu en höjdpunkt i Spiritualizeds karriär, men sedan är det rakt utför.

                                                                       Songs in A&E (2008)

Pierce använder fortfarande samma skrynkliga recept som för femton år sen, vilket gör skivan lite tråkig. Ändå betydligt bättre än Amazing Grace, och i klass med Pure Phase och Let It Come Down.