här skulle jag vilja ha en textrad, men det kanske blir lite pretentiöst, eller vad tror ni? det brukar det ju bli ibland.
Jag sitter ute på fältet, jag har dragit dit en stol. Det finns en gammal bild i någon skivbooklet på Ian McCulloh (från Echo & the Bunnymen) där han sitter vid en tvättmaskin och läser. Så sitter jag. Nästan exakt.
I natt är det stjärnklart. Jag kan inte sluta stirra upp i luften, mot himlen. Ja, ja.
Jason Pierce sjunger "Hold on, baby, to those who hold dear". Och jag förstår precis. "Because death cannot part us if life already has". Mm.
Det är bara Spiritualized ikväll. Perfekt för en natt som denna. Låt efter låt, alla lika otroliga. "Anything More". "Shine a Light". "Don't Hold Me Close". När deras cover på "Oh Happy Day" kommer upp på iPoden är det ren glädje, rätt igenom. Lycka. Det här är nog det bästa som någonsin gjorts, tänker jag. Pierce är ett geni. En melankolins man, som skriver gudabenådade sånger. De är nästan som psalmer, en del av dem.
Nej, dags att gå in i värmen. Fast jag vet inte vad som värmer mest, det upplysta rummet eller de inledande tonerna av "Electric Mainline". Hammondorglar från himmelriket. En enkel melodi och ett allt snabbare tempo ju längre låten går. Snabbare, snabbare, snabbare. Pust. Det känns som jag springer ett hundrameterslopp i mitt huvud. Flera gånger.
Och så: slut. Bara sådär.
