stuck inside of mobile with the memphis blues again
Jag vet inte vad det är med denna låt som jag älskar. Varför går jag jämt runt och sjunger den smått monotona refrängen? Varför måste jag jämt lyssna på den? Varför har jag försökt att memorera alla verserna?
Sångmässigt är det långt ifrån Dylans bästa insats, men ändå är det hans naggande, komiska röst som är den stora behällningen. Sedan är arrangemanget helt makalöst; orgeln flyter omkring i ljudbilden likt ett löv som skjutsas nerför en flod. Trummorna är som en frisk fläkt.
Låten klockar in på nästan 8 minuter, men man blir aldrig "trött" av att lyssna på den, vilket kan vara fallet med andra långa låtar (särskilt Dylans). Den blir heller aldrig tråkig eller utdragen tack vare Dylans otroliga lyrik.
Folk pratar ofta om "Like A Rolling Stone" som den bästa Dylan-låten (tillika en av tidernas bästa). Eller om "Visions of Johanna". Eller möjligtvis "Blowin' in the Wind". "Stuck Inside of Mobile With the Memphis Blues Again" är en låt som brukar glömmas bort i sådana sammanhang. Det borde vara brottsligt att glömma en sådan låt.
Kommentarer
Postat av: marika
MAX DIN FILOFAX. det enda du skriver om är musik ju :P nåja, nu har vi iaf skapat en 9b1-blogg. 9b1.blogg.se, du får skriva vad du vill (tillochmed om din musik med motona gitarriff blablabla ;D) fråga mej om lösenord och användarnamn på msn eller nåt, bara niobeettare får skriva :D
Trackback
