världens mest härliga känsla
Någonstans i en park i Washington D.C., år 1991. Jag vill förlora mig där. Jag vill dit. Jag vill höra ljudet av Ian MacKayes Gibson SG slita i mina trumhinnor, omfamnas av tusentals amerikanska drömmar i en enda sång, andas den kalla vinterluften fylld med ungdomens allra käraste vän, punkrocken och uttrycket som kommer med den, och känna mig som en del av publiken, av kollektivet. Jag vill se det riktiga.
Det får väl bli nån annan gång.
Kommentarer
Trackback
