Lystring! De galna

Liquid Swords skiljer sig från alla andra hiphopalbum tack vare RZA:s kalla, suggestiva produktion, som bygger mycket på synthar och, precis som på Wu-Tang Clans plattor, samplingar från gamla samurajfilmer. GZA:s tunga, vältajmade rap slingrar sig runt om alltihop likt en orm. Resultatet blir en iskall, spöklik ljudbild som är raka motsatsen till den livliga och färgglada acid rap som De La Souls 3 Feet High And Rising domineras av. 

Bäst är titelspåret, där varenda textrad är minnesvärd, och "Investigative Reports", en låt som får en att känna sig som om man vore på en motorväg tre mil utanför Baltimore en snöig decembernatt. Här dyker RZA:s underbara synthar upp igen. Stundtals påminns jag faktiskt om någon låt från Joy Divisions Closer. Visst, musiken är långt ifrån men det handlar om samma "isiga" stämning.

Sedan Wu-Tang Clans debut Enter the Wu-Tang (36 Chambers) kom ut 1993 så har alla nio originalmedlemmar som soloartister försökt att öveträffa det kollektiva hiphopmästerverket. Ol' Dirty Bastards Return to the 36 Chambers, Methods Mans underskattade Tical, Raekwons Only Built 4 Cuban Linx och Ghostface Killahs Supreme Clientele är alla riktigt bra album, men ingen av de når upp till Enter the Wu-Tangs nivå. 

Detta gör dock Liquid Swords. Jag tycker till och med att det är det bättre albumet av de två. Det är mycket tack vare den mästerliga produktionen. Visserligen finns det bästa öppningsspåret någonsin på Enter the Wu-Tang, men Liquid Swords är ett jämnare album. Man påminns jämt om vilken fantastisk rappare GZA är.